Tre Världar
Pans rike
"Pans rike - Om de fyra elementens väsen" handlar om varelser som mår väldigt gott av att vi tror på dem och bryr oss om dem! En del kapitel beskriver en viss grupp naturväsen - var de håller till, hur de ser ut, vad de gör och önskar - medan andra handlar om enstaka väsen och ger en inblick i just den vännens liv. Pans rike är en bred bok för alla som är nyfikna på och vill lära sig mer om de fyra elementen.
Den dagen vi människor förstår att naturen är genomsyrad av levande, tänkande och kännande väsen kommer vårt förhållningssätt att ändras i grunden. När vi vet att trädet har vuxit och blivit så grannt på grund av en mängd olika väsens arbete kommer vi att fatta våra beslut med hjärtat. Vi kommer att vårda naturen som den levande, medvetna värld den är. Jag är övertygad om att samspelet med dessa väsen är oerhört viktigt både för jordens och människans fortsatta utveckling.
Här är Pan. Nedanför bilden följer innehållsförteckningen för Pans rike, kapitlet om Sjöpan samt kommentarer jag fått om boken. Blir du nyfiken och vill läsa mer se sidan Beställning.
Innehållsförteckning
Jord
|
Vatten
Luft
|
Eld
Överblick
|
Utdrag ur Pans rike:
Sjöpan
Sjöpan är en äkta naturande - en varelse med stor kraft och en djupgående kunskap och visdom. Samtidigt är han full av humor och upptåg och han har ett övertag som gör att han knappast kan hålla sig ifrån att driva med människans begränsningar. Troligen finns han, eller varelser som liknar honom, runtom i Östersjön, men min erfarenhet är begränsad till Nyköping. Jag mötte honom nämligen ganska nyligen, förmodligen eftersom jag först nu var mogen för det.
Att en havsvarelse skulle heta Pan, namnet på jordelementets kung, är naturligtvis bakvänt, men känslan, attraktionen och kärleken han väckte i mig frammanade just det namnet. Hans eget folk känner honom istället som sss rRitschit. När havsfolket susar, rullar och klatschar just så - sss rRitschit - då svarar han. Det är kärlekslockropet som gör att han genast kommer till dem. Det är hans signatur.
När jag skulle skriva detta kapitel var det vinter. Eftersom jag förstod att havets fria ande, sss rRitschit säkert hade en hel del att säga, cyklade jag ut till Ängsstugan där jag träffade honom första gången. Isen låg tjock på Stadsfjärden men Sjöpan var ändå lätt att få kontakt med. När jag frågade om han ville säga något till oss människor kom svaret utan fördröjning.
Hör min röst, först. Sedan: håll av mig. Sist: kom med mig.
Han tystnade. Jag undrade om det var allt, men när jag tänkte till förstod jag att det var tre saker han ville tala om. Alltså började jag att fråga om det första han sagt. Vad säger du, vill du låta oss höra din röst?
Jag är havets fria ande.
Livskraft, vattenrörelse, frihet, vidd, hav.
Jag vill att havets folk ska få frid.
Frihet. Ljus.
Vårt hus är murket och unket som det är nu.
Vi önskar ett medvetet agerande,
ett miljörätt handlande
och ett kreativt, kraftfullt genomförande av livsviktiga åtgärder.
Vi drunknar av skämd och rutten lukt.
Ett havsfolk kan dö ut.
Är havet förgiftat, förpestat, förfallet,
då finns vi inte mer.
Titta i gifttunnor, i oljetanks, i bensinpumpar -
där lever vi ej.
Inte i varken avloppsbrunnar eller stillastående dikesvatten heller.
Hav vill leva!
Dött hav är inget hav.
Det befolkas ej av havsfolk utan enbart av avlopps- och hålrumsväsen.
Inget mer.
Det andra han ville tala om var: håll av mig.
Kom - se mig, hör mig, berörs av mig.
Jag viskar i vågen,
jag vaskar i vassen,
jag tasslar i smältisen
och slår hårt mot din för.
Ser och hör vi havet då ser och hör vi honom. Men han vill även att vi ska synas. Människor som ser suddiga ut för Sjöpan kan i sin tur inte heller se honom.
Väck dina sinnen!
En sovande människa är inte stort mer än ett flak drivis.
Det är något man knappt märker som havsande.
Det glider förbi och löses upp,
det är inget i sig.
Du är människa - så varför inte bli det du kan bli.
Du har en mängd gåvor men måste väcka dem,
en efter en.
Sjöpans vädjan till oss alla är att öppna sinnena, att vakna, annars kan inget av det han önskar ske.
Det, just det, är att hålla av mig och mitt folk.
Se och hör, känn och smaka det vi ger.
Kom med mig. Att höra Sjöpan är det första. Gör vi det och följer vi hans uppmaning, då agerar vi för ett friskt och rent hav. Det andra steget är att se honom, att uppleva hans rörelse omkring oss och hålla av honom. För det tredje steget, kom med mig, krävs det mod att dyka djupt ner i sin egen själ.
Kom och kom och kom med mig.
Vad vill det säga, du glada människa,
du goda, du tålmodiga.
Då vill jag att du vågar låta mig föra dig ut till havs.
Jag vill väl, men jag vill att du samsas med min kraft.
Du är rädd för havet så länge du är rädd för din egen vågade våg.
Du är rädd för havsfolkets lockande kör
så länge du är rädd för dina egna rörelser i bröst och mage.
Där nere går vågorna höga, för höga.
De är ett hot.
Havet är ett hot.
Du är ett hot mot mig, jag är ett hot mot dig.
Jag är mästaren till havs,
så länge du är rädd för ditt eget hav blygs du för mig.
Du vågar inte ta min hand.
Jag är farlig.
Att tampas med det inre oväder, att se och förstå sitt eget hav är den enda vägen. När vi genomskådar våra känslovågor säger Sjöpan att vi finner en skatt långt ner i djupet.
Skatten är av renaste guld,
den kommer från solen huld.
Den är i varje människas botten,
längst ner i det förlista skeppet.
Den är din. Du är min.
Jag vill vara din.
Den skatten vill även jag se, den har jag inte i mitt hav,
den har bara du,
människa.
Den skatten skall föra oss samman, den är vår vigselring.
När den väl öppnats och dess ljus strömmar upp och renar ditt hav,
då kommer du att längta till mig,
då kommer du till mig.
Du ger av din gåva,
vi vigs samman.
Det är Sjöpans framtid och det är vår framtid. Vi har en väg att gå tillsammans och båda behöver den andra för att nå ända fram.
Vattnet är din rening, du är min skattgömma.
Vi vill båda ta del av varann, skillnaden är bara att du inte vet det.
Du väntar på någon som säger vad du ska göra.
Jag har sagt det nu.
Rena ditt vatten, då renas mitt.
Då förlovas vi i guldglans
och solen blir vårt nästa hem.
Kommentarer om Pans rike
Din bok Pans rike är helt underbar, den har blivit som min "bibel" ...! Har läst den 2 gånger, och slår ofta upp den för att se vad som dyker upp, och alltid är det någon härlig mening eller något budskap som jag just då behöver få till mig! Senaste veckorna har jag måst läsa i den varje kväll, det är liksom bara den som gäller nu... !
Det är en otrolig upplevelse att läsa din bok, som en saga, fast sann. Men det är ju alla sagor. Tänk vad vi går miste om, men vi får öva oss. Och snart blir det ett tillfälle!
Jag har läst dina böcker och jag tycker om att läsa dem väldigt mycket. Brukar ta med dem ut och sitta och läsa dem i naturen :) Tack Rebecka och alla andra som hjälpt till med böckerna! Hoppas det kommer fler :)
Jag håller på att läsa Pans rike och normalt så plöjer jag böcker snabbt men denna suger jag i mig på något sätt, har läst lite i taget och sedan vill det smälta, kroppen tar in kunskapen ...
Tack för att du har berikat mitt liv genom Pans rike som ger mig så mycket glädje, mening, ny kraft och nytt mod!
Boken är vansinnigt spännande. Man kan inte läsa för mycket utan det blir en bit varje kväll. Jag beundrar verkligen språket.
I have read Pans rike. It is a beautiful book with so much information and lovely illlustrations. I was very fascinated and enjoyed it so much, but, as there is a lot of detailed descriptions in it I had to look up a couple of words on most of the pages. Good for my Swedish. I found it is a book of great depth and it has so much information in it that one could use it as a studybook. Thanks Rebecka and well done!
Otroligt spännande!
Har velat skriva och säga hur mycket jag tycker om din bok Pans rike. Den bor bredvid min säng och nästan varje kväll har jag en njutningsfull lässtund ... dyker ner bland dina rader av mylla och väsen ... sniff sniff!
Boken är så redig och riktig. Nu när jag är ute vet jag var varelserna är och känner att jag möter dem, överallt.
Ingen svensk bok om elementarväsen är så komplett som Pans rike. Du gör ett pionjärarbete i Sverige. Det är mycket att läsa, mycket att lära. Jag njuter av att läsa den. Jag kan se de små varelserna framför mig. Pans rike är ett mästerverk!
Jag är hänförd. Så poetiskt. Det är underbart att tänka sig att naturen funkar som du beskriver det. Är bara lite avundsjuk att inte jag också kan "se" som du gör.
Här är vad en 13-åring säger: Folk är blinda för naturen. De förstår inte hur illa jorden mår. Jag går runt i naturen och beundrar träden och ger allt jag kan för att jorden ska må bra. Om någon sågat ner träd så tänker jag på de söta små gubbarna och följer dem till närmaste levande träd. Jag ska läsa Pans rike om och om igen så jag lär mig hur man gör. Och jag ska lära mina barn och andra om vad som finns i världen och hur jorden mår. Barn förstår mig. Vi bör lära oss om jorden och vår omgivning och hur vi ska sköta den. Den har gett oss allt vi behöver. Vi ska vara jätte tacksamma för det. Det är föräldrarna som har fel och det borde inte gå ut över barnen. De får lyssna på sådana som dig och mig!
Jag har läst Pans rike från början till slut. Den är fantastisk! Nu kommer jag ha den bredvid mig och gå tillbaka till olika delar.
Jag läser Pans Rike och känner på något sätt att jag har hittat min värld. Jag älskar boken och är så glad att jag upptäckt dig, dina böcker och din vänner ute i naturen. Jag känner även att jag nu snuddar vid den värld jag är menad att befinna mig i, den värld där jag hör hemma. Jag har alltid vart väldigt fantasifull och efter att ha påbörjat min andliga bana genom meditation har jag nu insett att den fantasin kanske i själva verket är en annan verklighet som jag vill lära mig mer om och upptäcka. Det arbete du gör är helt fantastiskt och du har verkligen öppnat en dörr som jag längtat efter inom mig genom dina böcker. Dessutom är det så viktiga böcker för vår jord just nu!