Tre Världar

Kraftcirkel

Under istiden rann stora mängder smältvatten ut i havet och fyllde dalen med bördig lera. Så småningom drog isen och isälvarna sig undan och slutligen även havet. Ändå fortsatte vattnet att rinna och porla genom dalen. Vattendrag grävde sig sakta ner i leran och skulpterade konstfulla former, bland annat en rund plattform.

Ovanför dalen lär människor ha bott under stenåldern och senare byggdes två gårdar nedanför. November 2017 flyttade en schaman vid namn Rebecka in i gården närmast bäcken. Huset som blev hennes hade ingen bott permanent i någon längre tid och det låg allra närmast den runda plattformen. Hon kände sig hedrad av att bli granne med en så säregen plats och var väldigt nyfiken. Förut hade hon bott på jordytan, nu var det som om hon bodde inne i jorden. Moder jord omfamnar platsen och är väldigt viktig för den.

Redan innan flytten såg jag varelser i och omkring rundeln och idéer om hur den kunde formas dök upp. Den ena var att odlingsbäddar skulle ligga i varje väderstreck så att ett gigantiskt medicinhjul bildades; en annan att stenar skulle läggas i en jättestor labyrint; och en att det skulle bli en stencirkel. Den sista idén välkomnades och är nu på väg att förverkligas. En sten är tänkt att ligga i mitten och tolv (kanske tretton) runtom. Stenarna ska vara starka och olika varann och var och en ska fungera som kontaktlänk till vitt skilda väsen, företeelser eller världar. Strax innan flytten plockade en av mina söner med grävskopa upp en grönblå sten ur trädgårdsjorden och placerade den i rundeln. Första stenen på plats!

* * *

Vid nyår dök två glada schamaner upp och energierna som alstrades väckte platsens kraft. Plötsligt flammade lågor i rundeln, som en andlig reningseld. I cirkelns första, grönblå sten syns skapartecknet vilket jag också, i stort, kan se i hela platsen. Rundeln är mycket kraftfull och har stora transformations-möjligheter. Platsen är granne med en dammnymf som genom all uppskattning hennes lilla damm fått blivit väldigt stor. När vi nu placerade varsin liten, tillfällig, sten i rundeln reste hon sig plötsligt ljudlöst i sin fulla längd och tittade med svarta, outgrundliga ögon på stencirkeln. Det som hänt engagerade även henne!

Min önskan är att hela projektet i möjligaste mån ska utformas tillsammans med nordens ärkeängel Vidar. Begreppet Vi är ett av de ord som för till honom och därav kommer tanken att vi, så långt det går, alltid är flera i allt arbete som rör stencirkeln. En mörk mittsten var vad jag sett framför mig men 2018, i samspel med vänner, ändrades tanken och i mitt inre placerade jag istället dit en ljus sten. Vidar hade ofta visat sig runt huset men nu var han plötsligt mitt i rundeln. Det var det bästa erkännandet jag kunde få.

Flera mindre läkningsarbeten och ett klimatarbete har gjorts i rundeln och i omgångar har vi undersökt och känt in i stenar för att hitta fler som passar.

I november 2018 kom den andra stenen på plats. Den är stor, mjukt formad och rosa. Stenen hade gett både en vän och mig det tvärsäkra svaret att den ville bilda port och alltså fick den ligga bredvid den blågröna stenen i väster.

* * *

November 2019 hamnade tre nya stenar i rundeln. Det gick i en väldig fart och var långt ifrån så välgrundat som jag tänkt. Stenar vi undersökt i grupp låg olägligt till för grävskopan så nu blev det tre som under dagen grävts fram i sanden ovanför vägen. (Sanden ligger mellan dalens lera och berget.) Även om luckorna är stora och två av stenarna inte ligger i sitt slutgiltiga läge har de fem bildat en cirkel och med det fick kraften en nytändning.

* * *

Maj 2020 gjorde två äggformade stenar entré. Sju stenar på plats!

* * *

Inte ett enda drag - förutom när den rosa stenen kom på plats november 2018 - har varit ens i närheten av min lugna ambition. Juni 2021 skulle vi ha en grävskopa på gården en vecka och min son skulle, kanske, få tid att ta några stenar till Rundeln. Måndag förmiddag lommade han ner till mig och sa att nu kunde han göra det, resten av veckan skulle han ha en annan skopa och då gick det inte. Nya stenar hade kommit i dagen under morgonen och jag tog en bunke vatten och borste och skyndade mig barfota för att titta på dem. Hastigt skrubbade jag, bedömde färg och struktur, kände in ...

När jag kom till en ljus sten med en vit pyramidform högst upp blev det först riktigt jobbigt. Självklart blev jag alldeles tagen av den häftiga, förhållandevis höga stenen. Den gav mig en framtidskänsla och jag tänkte att den skulle passa perfekt som mittsten. Präktig och annorlunda som den var. Men Ann-Katrin och jag hade undersökt en liggande, mörkare sten som i det inre gav oss nästan exakt samma bilder. Det var en Jord-sten, och den var dessutom tvärsäker på att den skulle ligga i mitten. Hjälp. Men jag ville ju ha en ljus sten till mitten för att det ska passa Vidar ...

Tack för den tanken. Den fick mig att vända mig till Vidar för att fråga direkt. Ordlöst klargjorde han att Jord-stenen hör till mitten. Alla kraftfulla och vitt skilda karaktärer (väsen/stenar) runtom riktar sig till henne. Det är Jord vi är här för. Det är henne vi vill hjälpa.

Vilken lättnad. Jordstenen hamnade i mitten. Lugnt och stilla ligger hon där och när det regnat bildas två pölar på henne - som två ögon som ser upp mot himlen. Alla de brokiga, kraftfulla strömmar till och samlas runt henne.

Förutom mittstenen kom 5 nya stenar på plats. Nu ligger tolv stenar runtom och stencirkeln är komplett.

(Och för att kunna visa det klättrade jag upp i gamla körsbärsträdet och fotade.)